januari 2009


Varje fredag kommer vi utse veckans mammablogg som får vår lilla utmärkelse ”Mödraskapet”.

Först ut har vi Stina, med motiveringen:

Stinas blogg är som en påse lösgodis. En rosa, söt blandning av vardagsbestyr, mammaoutfits, Majaoutfits och alltid lika inspirerande tips. För detta får hon ta emot mödraskapets pris som veckans blogg.

mammamaffia_ljusgra1

Grattis Stina!

Annonser

Att Gry Forssell är på smällen är det väl ingen som har undgått, trots försöken att dölja magen under förfärliga kreationer i körslaget (fast förra veckans klänning var faktiskt helt ok).

Näst på tur verkar vara Linda Bengtzing som tydligen ska ha barn i juli.

Grattis säger jag och ser fram emot att få se henne med mage. Synd att hon inte ska vara med i melodifestivalen i år? Då hade det kanske blivit en magchock!

nakenchock

jessica_andersson_shorts1

efter nakenchock och minishortschock hade det varit kul med en magchock

I år ska jag ha en skinnjacka! Det har jag i och för sig sagt varje år men i år ska jag ha en. Kombinerat med snyga pjucks och kanske den där tatueringen som jag har funderat på i flera år. Ska det vara så ska det…

jacka2 tattoos

Stora tjejen kan få matcha med en rockig t-shirt från Minirodini

minirodini

Sonen, snart 6 år gammal, tappade sin första tand i tisdags kväll.

Själv var jag ute på vift men han ringde, gråtandes, förtvivlad, förkrossad, och snyftade fram att tanden var ute.
Jag sade tröstande att det växer ut en ny, tuffare vuxentand där sedan.
Han fortsatte snyfta ”Men jag ville ha kvar den ju!”.

Tur nog förvandlades tanden till en skinande blank guldslant över natten till onsdagen. En guldpeng som nu inte får spenderas eller blandas med övriga pengar i spargrisen, för tänk, tanden kanske fortfarande finns kvar inuti myntet!

Det är intressant det där.
Jag vill nog kalla det milstolpar i våra barns, och våra, liv.
Första leendet.
När de kryper.
Ställer sig.
Går.
Första tanden.
Smakisportioner.
Dagisstart.
Tappa tänder.

Det går att rada upp hundratals av dessa bara under de första 6 åren kan jag tänka mig. Och de fortsätter förmodligen hela våra liv.
I valfri ordning.
Men de alla är ganska stora för oss, både som medverkande och iakttagare.

Tänka sig att jag började gråta när vi för några veckor sedan upptäckte den lösa lilla tanden.
Min stora lilla kille.
Jag var så stolt.
Att han dessutom i samma veva lärde sig vissla, minst lika bra som jag, gjorde det lite större.

tandlos

Jag tycker det är så häftigt att få vara här.
Att få se.
Att få spela med.
Det är ett privelegium att få se sitt barn utvecklas och växa upp. Att få forma barnet, lära barnet rätt från fel och följa med i det där unika, otroliga, som alla barn genomgår; livet.
Hela förvandlingen.

Med risk för att låta helylle; Det är HÄFTIGT med barn.
It´s hip to be square?

Jag kommer alltid att tänka på den här. En klassiker!

Jag har alltid haft svårt att förstå mig på folk som mest klagar över hur jobbigt det är att ha barn. Det verkar vara som nån slags osynlig överenskommelse att alla som precis har fått eller ska få barn förtjänar omgivningens sympatier eftersom det är så fruktansvärt jobbigt att få barn.

– Passa på och vila nu innan bebisen kommer för sedan får ni fullt upp!

– Ja nu har ni att göra de närmase 18 åren.

– Sova kan man göra när man blir pensionär!

Är bara några av de kommentarer jag har fått som nybliven mamma.

Föräldratidningarna skriver bra tips om hur man ska hantera trots, kolik, sömnlöshet och relationsproblemen som kommer som en brev på posten när man får barn.

Nyblivna mammor beskriver sig själva som zombies, omkringhasande i kräkfläckiga mjukisbyxor med otvättat hår. De har varken tid att äta eller gå på toaletten. Nyblivna pappor är trötta, apatiska och tänker mest av allt bara på att få sova nån gång och suckar högljutt när mamman ber honom byta bebisens blöja för sjuttonde gången.

Det där är iallafall bilden av hur det är att få barn. Konstigt nog känner jag ingen som faktiskt passar in i den där bilden. Inte ens de mammor jag känner som haft maratonförlossningar, varit sängliggande i tre månader på grund av foglossning, fött barn på vägen till förlossningen eller fått barn som kräks av i princip all mat verkar tycka att barn är Guds straff till mänskligheten.

De flesta tycker trots allt att det är underbart att ha barn, man ser hur det lyser i ögonen på dem när de tittar på sina små guldklimpar och även om man förstås har all rätt att gnälla lite när man inte fått sova på tre nätter så pratas det oftast mer om hur stolta vi är över småsaker som att bebisen börjat skratta eller lärt sig sätta sig upp alldeles själv.

Personligen så avgudar jag mina barn och tycker att de är de mest underbara skapelserna i hela världen. Jag älskar att krama och pussa på dem, lyssna på sexåringens roliga funderingar och nypa i bebisens runda gosiga kinder. Sover gör de mest hela nätterna och gråter och skriker gör de visst också. Men det gör inget. Så jobbigt är det faktiskt inte.

Så kan vi inte avliva den där myten nu om hur himla jobbigt det är att vara småbarnsförälder?

032

De där kinderna har fått sig en och annan puss

Vagnen är provkörd och klar och jättesnygg med åkpåsen från  Elodie details som jag fick på köpet.

004

Nu är det enda problemet att jag måste köpa en ny skötväska att ha till. Det vore ju snyggt med Elodies egna shopper men egentligen behöver jag en väska som kan hängas fast på handtaget. Såg att Babyland rear ut Quinnys egna väskor så jag ska gå dit en sväng och kolla imorgon annars kanske en skip hop skulle passa fint? Jag gillar den blårandiga ocean stripe, den skulle passa till vagnen.

skiphop

Nästa sida »