Idag lurade jag, med en hel del vånda, iväg min sambo på vår första träff på Föräldrautbildningen.
Jag genomled detta ”Tillsammans”-fenomen redan då jag väntade första barnet, då på egen hand, så nu ville jag ge det en chans tillsammans med detta barns far.

Det började väl ganska okej.
Vi presenterade oss, rökte vattenpipa, satt i cirkel, gjorde batiktröjor och jämförde orakade lurviga armhålor medan vi sjöng ”Kumbayah”.

Okej, nu överdrev jag kanske.
Lite.

Men hur kommer det sig att detta, egentligen väldigt vettiga och trevliga påhitt från kommunernas sida, blir som ett flummigt 70-talsspektakel där vi ska sitta i ring och hålla hand?

Min stackars sambo fick spel då vi skulle utföra en lätt avslappnande massage vid namn ”Solsagan”.
Då de övriga fäderna kärleksfullt, och extremt generat av någon anledning, placerade sina händer på sin havande kvinnas axlar, greppade min sambo strypgrepp om min hals, ömt och kärleksfullt. Som bara han kan.

Herrns missnöje om vad jag dragit iväg honom på visades lite mer än tydligt.
Jag själv bet mig till blodsmak i munnen för att inte brista ut i något okontrollerbart asgarv, vilket gjorde att jag medan han fint utförde den väldigt sköna massagen, satt och studsade, kvidande, på min stol.
Ingen av oss är fans av denna form av… Ja, vad ska vi kalla det?
Umgängesform?

Föräldrautbildningarna ÄR ju en bra idé.
Det ger oss som blivande föräldrar en chans att få del av information vi normalt kanske inte tar till oss, det hjälper oss förstå vår partner och stötta denne mer, besöka förlossningen, diskutera svårigheter i förhållandet då en ny familjemedlem ger sig tillkänna, vi kan ställa frågor om vad vi undrar, och höra de andra ställa de frågorna vi anser oss vara för intelligenta för att själva ställa, även om vi undrade över precis samma sak, och det nästan viktigaste; Vi får en chans att se om vi kan hitta något korn till bekantskap bland de som kommer vara föräldralediga samtidigt med jämngamla barn.

Jag vill hur som helst ge det en chans. Jag är nyfiken på vad vi kommer ta upp och jag vill att min sambo, som förstagångspappa, ska lära och höra de saker han redan tror sig veta.
Saker jag på nästan sex-sju år glömt.

Kanske ska vi dra med oss den akustiska gitarren och sjunga ”We Shall Overcome” nästa gång?

/ C

Annonser