Idag är jag arg.
Jag är arg på allt. Men samtidigt är jag det med glimten i ögat.

Det har blivit en vanlig företeelse att jag är arg på torsdagar just.

Idag är jag rätt ordentligt arg och irriterad på klena mammor som under mammaledigheten gnäller över sömnbrist. Kom igen, ni är LEDIGA, ni har inga måsten och tvång.
Men ändå är det ständiga gnäll, gnäll och GNÄLL om just detta.
Jag är inne på fjärde dygnet utan sömn, detta kombinerat med ett heltidsjobb, familj, barn, hus, matlagning, ärenden och dagliga problem.
Jag sitter inte och gnäller. Jag biter ihop, utför mitt arbete och allt därtill.
Jag vet att det är en del av detta liv. Det förhoppningsvis av egen vilja valda familjelivet.

Hur klarar ni gnällmammor er i vardagen egentligen?
Hur tar ni er ur sängen vanliga mornar, utan mammaledighet?
Stannar ni hemma om ni sovit illa?

Med en bebis kan självklart sömnlösa nätter förekomma, men bebisar sover någongång under dygnets 24 timmar?
Ja, sedär. Då är det bara låta bli att springa runt på lattefika just den timmen eller två som han/hon sover?
Valet finns där.
Det handlar om prioritering.

Buhu, stackars, fick du bara sova 3 timmar inatt?
Tough luck.

Det handlar om nyblivna småbarnsmammor som bestämt sig för att det är synd om dem.
News flash: Det är det inte. 🙂

Inte det minsta.
Ni får uppleva en lyx och en sådan härlig händelse att ni ska vara tacksamma. Det finns de som aldrig får chansen.
Det finns de kvinnor, och män, som längtar och gråter efter dessa sömnlösa nätter.
Det nästan äcklar mig över hur bortskämda vi mammalediga mammor är.

Jag vet mycket väl vad min sambo ”förväntar” sig när jag är mamma”ledig”.
Han behöver inte ens säga det.
Jag bara vet och håller med.
Det är inte krävande att han ber om att maten är klar när han kommer hem från jobbet om kvällarna, att det är städat i hela huset, att vi har rent, ren tvätt, ordning och reda och att jag ändå hunnit med att stimulera barnet så pass att barnet är glatt och nöjt, i den mån det går.
Det är så uppenbart för mig att det är prioriteringen för mig då.
Det ger honom mer tid med barnet, som han garanterat kommer vilja ha.

Han kommer arbeta hela dagen. Borta från sin familj.
Det är inte ett ont krav av honom att då få kvalitétstid med den familjen på kvällen.
Att han slipper ställa sig och mata in tvätt i torktumlaren eller skala potatis.

Det borde enligt min mening inte heta mammaledighet. För ”ledigt” klingar illa. Det missbrukas nästan hos så många lattemammor.
”Hemma med barn” skulle fungera bättre. Skippa ”ledig”.

Det handlar om min familj och mitt familjeliv.
Annars hade jag inte valt detta.
Om jag blir trött?
Ja, då ser jag till att skippa någon självvald aktivitet som inte kan spela någon som helst roll för ett litet spädbarn om vi kommer iväg på eller inte, och vilar den tiden istället.

Annonser