Den här krönikan sätter fingret på ett stort problem inom den icke-individorienterade vårdapparaten.

Visst är det bra att vi har barnavårdscentral och amningshjälp och BVC-psykolog och allt annat som finns för att hjälpa oss nyblivna föräldrar som inget hellre vill än att göra rätt.  Men information förvirrar och ju mer information desto mer ångest över att vi kanske inte gör det som är bäst för våra barn.

Jag kan bara hålla med om att man blir stressad över alla råd som börjar med vad man ska äta, när man ska ha sex och vilket tid på dygnet man lättast blir gravid. Sedan följer otaliga snåriga och motstridiga kostråd för gravida (hur var det nu fick man äta fryst gravad lax, är sushi ok eller ska man leva bara på hamurgare och potatismos i 9 månader?).  För att inte tala om alla råd, förmaningar och regler som poppar upp så fort barnet är ute.

Jag skulle önska att MVC, förlossningen, BB och BVC kunde komma med mindre råd och mer stöd. När man har så ont i sina såriga bröstvårtor att man skriker rakt ut av smärta kanske det inte är läge att säga att det gör ont i början och att det blir bättre?

Hade jag fått bestämma hade man satsat mindre på amningspropaganda, alkoholråd rikade enbart till ammande (som om de vore ok att hinka en flaska vin när man tar hand om spädbarn bara man inte ammar) och annan motstridig inormation och mer på sociala forum som föräldragrupper där man kan träffas och diskutera med andra i samma situation. Ofta är det faktiskt så att vårt sunda förnuft räcker ganska långt, bara vi vågar lita på magkänslan.

Annonser