Igår var vi en sväng på Barnadiset.  Där har de förmodligen världens sämst uppdaterade tidningssamling som till 90% består av svensk golf (vem tror att det intresserar småbarnsmammor som är den största gruppen besökare där?) men jag lyckades tillslut leta upp ett jättegammalt ex av Mama som jag slukade.

Där läste jag en gammal intervju med Charlotte Perelli, om hur hon tog hela ansvaret för familjen och hur fd maken kom och gick som han ville och mest var nån slags lekpappa som gjorde barnen glada ibland samtidigt som hon fick vara den som upprätthöll de vardagliga rutinerna.

Med den bakgrunde kanske det inte är så konstigt att det gick som det gick?

Jag tror stenhårt på att man måste ha ett någorlunda jämställt förhållande för att lyckas hålla ihop. Och med jämställt menar jag inte nödvändigtvis millimeterrättvisa utan att båda föräldrarna är lika engagerade i familjen även om den ena snickrar och den andra lagar mat.

Dessutom tror jag att båda måste vara närvarande. Funkar det verkligen i längden att en förälder jobbar och kommer hem lite sporadiskt på kvällar och helger medan den andra föräldern har stenkoll på matlagning, dagishämtning- och lämning, klädinköp, studiedagar, föräldramöten och allt annat som ska hållas koll på? Om en person ensam sköter all logistik så kan man ju fråga sig vad man behöver den andra personen till.

Linda Skugge som länge har framstått som den perfekta mamman med koll på allt skriver i en krönika om varför hon inte tror på äktenskapet längre, och vad är mer talande än raderna:

Nej, jag tror inte på äktenskapet längre. Äktenskapet får kvinnor att glömma att de är självförsörjande. Äktenskapet får kvinnor att få en massa känslomässigt ansvar för män som är passiviserande

Jag håller med. Om man ändå gör allt själv är det väl enklare att bara ha sig själv och barnen att ta hand om istället för att också vara ansvarig för en man som ändå inget tillför?

Nu är jag väldigt lycklig med min sambo och mina barn och jag hoppas förstås att det fortsätter så, men av erfarenhet vet jag att ett förhållande inte sköter sig själv så här är mina bästa tips för ett jämställt förhållande.

  1. Se till att båda parterna för lika mycket egentid. Även om du som mamma tycker att du inte behöver så mycket tid för dig själv så är det en investering i framtiden att göra saker bara för dig själv. Och egentid betyder inte egen tid med barnen när mannen är ute med polarna.
  2. Jobba inte ihjäl er! Om båda föräldrarna jobbar heltid är det svårt att ha Bree-snyggt hemma. Vill du ha fredagssnyggt  varje dag så ta in lite städhjälp eller gå ner i arbetstid.
  3. Dela på vardagsansvaret. Dagislämningar och hämtningar är sjukt stressande i längden. Dela på det så att den ena personen inte behöver stressa både till och från jobbet för att hämta/lämna på dagis. Ibland måste man hinna andas också (eller ta en sväng förbi frisören på väg hem från jobbet.)
  4. Sänk kraven. Det är ok att äta fil och flingor till middag ibland (barnen dör inte av det heller) och vägra få dåligt samvete för att du inte har städat/lagat trerätters/orkat vika monsterhögen med tvätt. Ingen blir gladare av dåligt samvete.
  5. Fixa barnvakt! Även föräldrar har behov av lite romantik utan att riskera att bli störda. Det låter som en klyscha men egentid tillsammans utan barn är guld värt. Det är när man inte längre vill göra saker tillsammans man ska se upp…

Och så några användbara länkar:

  • Hemfrid – hshållsnära tjänster
  • Bello – en hantverkare nära dig
  • Mataffären -få maten hemkörd
  • Middagsfrid – färdiga recept och råvaror direkt hem till dörren

har ni fler bra tips på saker som kan underlätta vardagslivet får ni gärna lämna en kommentar!

Annonser