Det var ett roligt ord jag kom över inne på en ankomstgrupp på AlltFörFöräldrar under helgen.
Pushpresent”.

Att man unnar sig själv någonting i samband med barnets födelse.

Jag har hört om mysdressar, smycken och lite dyrare hoodies.

Barnet får ju tillräckligt med uppmärksamhet och presenter ändå.
Men vi nyförlösta kanske inte får det med våra spruckna underliv och mellan våra frenetiska knipövningar för att hamna på noll.
(JA, knipkulor är ett MÅSTE att köpa, men det räknar jag inte in som en present till mig själv, även om det finns förgyllda sådana.) 😉
Dessutom skulle det minst sagt ta hus i helvete om sambon gav mig knipkulor i present.
Hur skulle jag tolka det tror ni?

Visst har jag tidigare hört om de kvinnor som av barnets far får någonting fint, minnesvärt i present då barnet föds, för tänk vilken prestation vi egentligen genomgår.
Alternativt ett smycke.
Någonting man kanske sammankopplar med födelsen för resten av sitt liv, men pushpresent var roligt det med.

Med sonen fick jag ingenting.
Jag fick en tulpanbukett av min mor vad jag minns.
Faktiskt uppskattat det med, men jag tycker ju om tulpaner. Av sonens pappa fick jag ingenting, det hade jag inte en tanke på, och inte från mig själv heller.
Jag tyckte nog inte om mig själv tillräckligt mycket för att förstå att jag kunde glädja mig själv.

Nu har jag börjat fundera på pushpresent.
Jag tänker automatiskt något smycke. Kanske ett namnsmycke med sonens, och bebisens namn.
Det är ju någonting jag faktiskt verkligen önskar mig och eftersom jag känner sambon så pass väl att jag vet att han inte köper någonting till mig då jag ”bara ska föda barn” och det är ju ”någonting kvinnor gjort i alla tider” så får jag nog hitta på någonting på egen hand. 🙂

amandaegilson

Storfavoriten i lång kedja från Amanda Egilson.

Annonser