Återigen har jag lyckats halka in på ett forum där jag alldeles för ofta idiotförklarar, ja, närmast omyndigförklarar, majoriteten av skribenterna.
Utan att avslöja vilket forum tänker jag ändå gå in på ämnet jag reagerade på;

En mammaledig mamma som surt gnällde över att hennes elake sambo/man/whatever ansåg att eftersom hon var ledig och han arbetade så borde hon ta vakennätterna med barnet.
Hon var ju verkligen inte ledig enligt egen utsago.

Men är det inte så att mammaledighet är att vara ledig?

Mamma… ledighet…
MAMMA… LEDIGHET…
Mammaledighet?

Missade jag någonting nu?
Nej.

Jag är helt för delat ansvar vad det gäller barn, och är tacksam för att min sambo bråkar med mig om att jag ”tar över” mycket gällande vår nyfödda dotter, och han känner sig utanför.
Det ska vara jämlikt.

Men hur jämlikt är det egentligen att mamman är mammaledig, pappan arbetar heltid om dagarna på bortaplan, och ändå ska det delas på nätter?

Det är höjden av orättvisa!

Jag och min sambo har inte ens tagit upp frågan.
För min del finns det ingenting att diskutera. Svaret är självklart för mig:

Han arbetar heltid?
Ja, då tar jag nätterna, utan problem.
Jag vill inte riskera att han sitter trött och inte det minsta utvilad i bilköer till och från arbetet. Jag vill inte att han riskerar att missköta sitt jobb på grund av sömnbrist. Jag vill inte att han ska komma hem trött, grinig, kanske med huvudvärk, och stupa i säng utan att få spendera lite tid med oss, hans familj, innan det är dags för natt igen.

Jag är ledig när jag är mammaledig.
Detta inräknat med att jag har en sexåring, en nyfödd och en villa på 200 kvadrat och en trädgård på dryga 1000,  att ta hand om dagtid.

Jag kommer ha valet och möjligheten att vila, alternativt sova, när dottern sover om dagarna, om jag nu skulle behöva det.
Det kommer inte min sambo ha på sitt jobb.

Hur gör ni?
Är ni orättvist ”jämlika” under föräldraledigheten?
Anser du att mamma- eller pappaledighet inte är att vara ledig? Varför?
Berätta gärna.


Annonser