Här stod det ju tämligen skitstilla.

Anna och jag skäms. Med all rätt.

Jag tror att det var det vanliga livet som gjorde sig påmint här.
Födsel av bebis för min del, och tillbaka till heltidsjobbet för Anna.
Men hang on!
Jag är mammaLEDIG. Det finns massor med lattepromenader jag kan samla på mig mammadravel på.
Jag får väl se till att fiska smaskiga detaljer på kyrkans öppna förskola om småbarnsföräldrars skräckfyllda tillbakagång till sexlivet, sladdriga magar, anklagande om att sambons snopp blivit liten då man inte knipit som man ska, eller varför inte tips om var du hittar de finaste knipkulorna, kanske dags att dra fram någon rackare som vill gästblogga här, antingen om hur du lättast kan sno Gwen Stefanis mammastil eller en helyllemorsa med synpunkter på varför du är antikrist om du köper färdig burkmat till parveln istället för att slänga ihop egen sörja utan massa E.

Ja…

Ni förstår ju.
Det är på G.
Bloggdöden har inte fångat oss. Inte heller svininfluensan.
Vi råkade trycka på snoozeknappen.