Eller kan man jobba heltid och ha familj utan att hela tiden ha dåligt samvete för något?

Anledningen till min bloggfrånvaro beror till stor del på att jag har börjat jobba heltid igen efter föräldraledigheten.  Nu är sambon hemma med barnen och jag jobbar. Och jag måste erkänna att jag älskar att jobba. För även om jag ibland suckar och klagar över långa pendeltider, dålig organisation, för många möten och krångliga beslutsvägar så tycker jag om att gå til jobbet, att dricka köpkaffe till frukost, diskutera strategier och bara syssla med sånt jag är bra på. Jag tycker om att se resultat av det jag gör och få umgås med andra vuxna och prata om annat än barnuppfostran, mat och sovtider.

Face it, försälraledighet var inte min grej.

Men, och nu kommer det stora menet, jag har ständigt dåligt samvete. Jag får dåligt samvete när jag inte kan jobba över och avsluta något samtidigt som mina (barnfria) kollegor glatt stannar kvar på kontoret. Och änu mer dåligt samvete får jag när jag går hemifrån på morgonen och stora tjejen frågar om jag inte kan sluta tidigare för att vara med henne. Jag får dåligt samvete över att jag missar allt som lilltjejen lär sig på dagarna, att jag inte kan följa med till BVC eller bara gå ut och gå med henne i vagnen.

För mig är det inget alternativ att vara hemmamamma, jag tror varken jag eller barnen skulle må särskilt bra av det. Jag vil jobba, driva projekt, komma med idéer och genomföra dem och få en feedback jag aldrig skulle kunna få som hemmafru.  At jobba deltid är inte heller speciellt lockande eftersom det fortfarande bara skulle öka på känslan av att inte räcka till, varken på jobbet eller hemma.

Så hur gör man? För att bli en nöjd, harmonisk, arbetande mamma, utan dåligt samvete? Jag vet ju att barnen inte far illa, varken av att vara på dagis eller hemma med pappa, ändå känner jag mig som en svikare.

Annonser