Sedan lillasyster föddes i början av april har vi slappat till oss.
Vi har trött suckat att ja, visst får du spela tv-spel, då storebror tjatat.
Tills nu.

Enough is enough!

Efter att ha varit borta hos sin mormor i några dagar kom han hem, duschade, åt en smörgås, åt sent lördagsgodis, kröp upp i soffan med oss, gick och lade sig och sov.
Allt var frid och fröjd. Det var så mysigt och härligt att ha honom hemma igen.

Från första sekunden han slog upp sina stora bruna ögon imorse har han hintat, oavbrutet, om att han vill spela.
Vi har låtsas som att vi inte förstått hans subtila pikar, pustande, suckande och gnällande om hur TRÅKIGT han har, och hur han inte har NÅGONTING att göra.

Du är sex år grabben!
En KOTTE är rolig lek.

Men nej. Leka är tråkigt.
Läsa är tråkigt.

Jag byggde pussel med honom, det var tråkigt, jag föreslog lego – tråkigt, jag föreslog att vi skulle göra trolldeg och gå loss – tråkigt, hitta på en egen saga, text och bilder ur hans egen fantasi, började, men nej – tråkigt, baka paj – tråkigt, gå ut – det regnar lätt – tråkigt.
Han gick tyst och tjurigt in på sitt rum, kom ut efter ett tag och påpekade surt för sambon att då kan vi väl slänga tv’n och X-boxen om han inte får spela.
Då slog det slint och vi skickade in honom, med hårda ord, till att LEKA på sitt rum.
LEKA.
Hu, vilka dåliga föräldrar.
Vi bad ungen leka!
Han grät.
Förtvivlad över att behöva leka.

Är barn såhär bortskämda eller är det bara han?

Nu vet vi ju att det beror på det lite slappare hållandet av rutiner med bebis och sommarlov.
Men skolan börjar om en månad.
Här ska styras upp.
Jag är i ärlighetens namn redo att följa grabbens eget förslag och slänga ut tv och spelkonsol.

Hur gör du för att aktivera uttråkade barn med slappt tv-spel i sikte, där ingenting annat duger?

Annonser