Att ni inte tröttnar!
Att ni inte ger er!

Föräldrar. Det ska alltid till att tävlas i barnets utveckling och få verkar förstå att barn utvecklas i olika takt.
Jag vet föräldrar som skryter om bebisen som lärde sig ta sig fram med staplande, ostadiga steg vid 9 månader, som helt plötsligt enligt föräldrarna sprang Stockholm Maraton vid 8 månader. Detta är självklart någonting de gärna kastar i ansiktet på den oroliga mamman till barnet som vid 12 månader ännu inte riktigt reser sig upp mot saker, eller har tagit sina första steg.
Sällan är det tröstande ord mamman får höra.
Att hon inte har ett dugg att oroa sig för är det ingen annan förälder som säger.

Nu gäller det inte bara barnens powerwalking skills, utan även om lilla Sten som minsann kunde vända sig från mage till rygg, rygg till mage, göra volter i luften och en klockren 360 på sin skateboard vid 2 månaders ålder. ”Och imorgon tänkte vi låta Britt, 4 månader sträckläsa Dostojevskis ‘Brott och straff’.”
Invänta applåderna.

Vi har skämtsamt sagt att Alice vände sig minsann vid 5 veckor, från rygg till mage. Sedan det faktum att hon låg och knoppade i soffan som lutar lite nedåt vid ryggstödet, hade en kudde upptryckt mot sig från andra hållet, och låg halvt på sidan redan innan, har vi inte riktigt lagt till. 😉
Faktum är att hon är ungefär 3½ månader nu, och inte förrän härom dagen vände hon sig, arg och skrikandes, från mage till rygg. En engångsföreteelse än så länge.
Och igår hade den stolte fadern kommit in i köket där Alice låg på golvet i babygymet och hade halvt snurrat från rygg till mage.
Ja, de utvecklingssprången antecknar vi.

Helst vill jag inte heller att hon ska vara för tidig.
Vissa föräldrar verkar se det som att deras barn är lite smartare och bättre, vilket vi alla innerst inne vet inte stämmer.

När storebror började krypa strax efter sin 6-månadersdag var jag så stolt. Då han dessutom lite smått började ta några steg vid 8 månader, och gick obehindrat på egen hand vid 9 månader blev jag mer stolt.
Men lillasyster får gärna skippa att ha så bråttom. Så små bebisar har inte förnuft nog att gå.
Den oron kan jag gärna slippa ett litet tag till.

pillafossing

Här är vi bara så löjligt stolta över att hon hittat sina fötter, kan stoppa inte mindre än två knytnävar i munnen, dregla som ett såll, ge ifrån sig rapar att matcha med en fullvuxen karl och hon kan t o m munprutta och blåsa dregelbubblor.
Ha!
Klå det om ni kan!

Annonser