På dumburken


Jag kollade på familjen annorlunda som gick på fyran idag. Om familjer med väldigt många barn. Och jag fick faktiskt lite ångest när det var dags för åttabarnsmamman att åka till badhuset. Det riktigt kändes genom rutan hur jobbigt det var.

Jag som tycker det kan vara lite bökigt att göra saker med bara två barn skulle nog aldrig fixa att ta hand om sådär många, så en eloge till dem som klarar av det. Å andra sidan har man ju inte så mycket val. De som inte har barn alls kanske tycker det verkar jättejobbigt med två men när man väl har två så vänjer man sig förvånansvärt snabbt.

Och det finns ju faktiskt bra sidor också. Tiobarnsfamiljen som hade brist på pengar verkade iallafall inte lida brist på kärlek. Och vore det bara för kärlekens skull så skulle jag nog också kunna tänka mig att ha tio barn. Tio gosungar att pussa och krama på!

Men som sagt, jag är nog för bekväm.

Annonser

Imorse vaknade jag genomsvettig och utträngd i sängen. 04.40.
Det var en sambo och en son som låg och sov bredvid mig, så jag bestämde mig för att ge upp grymtandet i stian och klev upp istället.
Efter morgonduschen hamnade jag framför tv4+ och ett sådant där tv-program som får det att gå kalla kårar i kroppen.

Bree Van de Kamp, släng dig i väggen!

Jag brukar mer än ofta bli rädd för de amerikanska perfekta präktmorsorna med sina hjälmfrillor, dräkter, perfekt mejkade ansikten och hemmafrubeteende, men denna kanadensiska soppa tog ändå priset, the Mom Show.

Ett gäng smala, snygga mammor, som närmast verkade rädda för barn, vilket bara det är konstigt, för vid närmare efterforskning visade det sig att de tillsammans har så många som sex barn, satt och frågade ett annat gäng inbjudna, mer ur-formmammor, om tips och tricks.
Just den biten jag såg handlade om hur man fyndar på oulets.
Den smala barnrädda programledarmamman såg äcklad ut då det visades upp pryl efter pryl som var köpt på en outlet, antingen med förbehållningen att det var ett måndagsexemplar eller bara varor ur tiden.
Hon var knappast den barbamammeliknande gästens målgrupp.

Mer påtaglig blev barnskräcken då barbamammans två barn flockades kring dem och programledarmamman nervöst försökte skaka bort dem, byta ämne snabbt som rackarn, och locka med barnen in i ”lekrummet” där de fortsatte jakten på reafynd.

Innan jag väckte pojkarna satt jag som förhäxad framför detta fenomen. Det var lite som en… tja… mammablogg i rörligt format, blandat med Desperate Housewives i en skrämmande mix.
Perfektionism på en 50-tums flatscreen.
Och totalt ointressant.

mom_show